Ariels längtan, sann eller falsk?

Ariel bär en stark längtan att bli människa, att vandra omkring på två, vad dom nu heter… jo – ben. Hennes stora människointresse ogillas starkt, framförallt av hennes far havsguden. Därför måste hon leva ut sitt intresse i hemlighet, delvis driven av något som skulle kunna ses som tonårstrots så beger hon sig till ett festfirande skepp. Skeppet förliser och hon räddar en av människorna ombord, prinsen Eric, och simmar iland med honom. Hon förälskar sig i Eric och nu är hennes önskan att få bli människa ännu större än förut. Här finns en viktig skillnad mellan Ariel och den lilla sjöjungfrun: den lilla sjöjungfrun som visserligen fascineras av människovärlden, börjar önska sig ett liv på land först efter att hon stött på prinsen.

Det som skiljer de olika versionerna av berättelsen åt allra mest är hur de slutar. Här har Disney verkligen tagit sig konstnärliga friheter och låter Ariel önskan gå i uppfyllelse – hon får prinsen och ett liv på land. I H C Andersens onda bråda död-slut ges den stackars stumma sjöjungfrun en sista chans till överlevnad, om hon tar kål på prinsen (som nu gift sig med någon annan). När hon inser att han bara älskar sin brud kastar hon sin kniv i havet, dyker själv efter och blir till skum på vågorna. I vissa versioner uppstiger hon till himmelriket efter detta, något hon också uttryckt en önskan om (att leva ett kort liv men med en själ som är odödlig, istället för att som sjöjungfru leva ett månghundraårigt liv och sedan bli skum på vågorna, vilket är det vanliga förfarandet i ett sjöjungfruliv).

Konstsagan har inte heller bara ett blodigt slut, det är hårt och slitsamt hela tiden. Sjöjungfruns förvandling till människa sliter isär hennes stjärt i två stycken och hon svimmar av smärtan. Livet på land fortsätter där att vara en pina, varje steg hon tar känns som om hon hade trampat på spetsiga sylar och vassa knivar. Den för kärleken självuppoffrande sjöjungfrun förlorar sin prins, alla hennes uthärdningar har varit förgäves. Dags att bli skum på vågorna.