Terapin för panikångesten

Många frågar mig om hur det är att gå i terapi. Och det är otroligt svårt att beskriva. Det beror så på vem psykologen är och vart man hamnar i samtalet.

Terapin för panikångesten är ju rätt problemorienterad medan homopsykologen flyter in i så många olika saker. Och det kanske är mer känsliga saker.

Ibland blir jag alldeles stel när jag tänker på vad jag sitter och säger till en totalt främmande person. Men det är väl just det som är meningen. Det är dock en klyscha det där med att det skulle vara som att tala med en vis vän.

Ok detta blev ytterligare ett snurrigt inlägg. Jag funderar just på vad homopsykologen ger mig och om jag borde göra ett uppehåll eller inte. Det hjälper mig trots allt att se olika saker i mitt liv. Och världen omkring mig, jag tänkte nästan skriva lite om det men kan nog såra några i mina privata sfär så jag gör inte det.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *